Frisör är troligen ett mycket gammalt yrke, även om det kanske inte rör sig om hårvård i modern bemärkelse. I många afrikanska kulturer anses håret vara själens boning, och den som sköter andra människors hår får därmed en status av präst eller medicinman.
Som så mycket annat fanns det frisörer i det antika Grekland, och dessa ägnade sig inte bara åt att klippa hår. Andra arbetsuppgifter var att tvätta, kamma och olja håret, samt att skapa olika håruppsättningar. Rika greker, och sedermera även romare, hade slavar i sitt hushåll som var specialiserade på att sköta husbondens hår. Dessa slavar färgade även hår.
Många aspekter av skönhet och kosmetika förknippas framför allt med kvinnors utseende. Hårvården är dock ett undantag, inte minst eftersom den ofta sköttes av barberaren. År 1092 utfärdade påven ett dekret om att alla präster skulle raka sig. Uttrycket är slitet, men betydelsen av detta beslut för modet under de kommande seklen kan knappast överskattas, inte minst eftersom varje påbud om vilket utseende som är det rätta även föder en motreaktion.
Det var dock kvinnornas frisyrer som skapade behovet av professionella frisörer, och den första med detta yrke nämns i skriftliga källor från 1600-talet. Den tidens stora frisyrer krävde mycket omvårdnad, och med tiden blev denna uppgift så viktig att den överläts på män. Det är därför som många damfrisörer även idag är män, även om det inte längre är ovanligt att kvinnor tar sig an att klippa och färga mäns hår.
Hårprodukterna
Hårvårdsprodukternas historia är ungefär lika gammal som hårmodets historia över huvud taget. Olika typer av oljor och vaxer har länge använts, och likaså olika typer av färgämnen. Pomadan gjorde entré på 1600-talet, för att hålla de riktig höga ”tornfrisyrerna” på plats, och under seklet därpå började männen och kvinnorna använda parfymerade peruker. Med elektriciteten på 1900-talet kom sedan helt nya sätt att behandla hår, med bl.a. hårfönen och permanenten.