Var går egentligen gränsen mellan smink och andra typer av kosmetika? Den amerikanska myndigheten FDA (Food and Drug Administration), som ansvarar för kontroll av bl.a. livsmedel och mediciner, definierar kosmetika som produkter ”avsedda att användas på den mänskliga kroppen för att rengöra, göra vackrare, eller ändra kroppens utseende utan att förändra kroppens struktur eller funktioner”. Tvål räknas inte in i denna kategori. Om man exkluderar alla rengöringsprodukter från beskrivningen har man en ganska bra definition av vad smink är.
I ordet kosmetika spökar det grekiska ordet kosmos, som hade många betydelser. En av dessa betydelser var ordning. Kosmetika handlar alltså om att ordna sitt utseende. I antikens Grekland användes flera olika typer av smink, och det är tydligt för den som studerar konst från det antika Egypten att kvinnorna, däribland drottning Nefertiti, använde eyeliner. I Gamla testamentet nämns att Jisebel och Ester använde smink. Tidiga former av smink, som användes under antiken, var kohl och henna. Kohl görs av blyglans och användes i det antika Egypten både till kosmetiska och medicinska syften. Ordet kajal sägs vara härlett från ordet kohl. Henna är vanligt än idag, och används i väst framför allt för att färga hår. Det kan också användas för att skapa mönster på händer och fötter.
Då och nu
Den som studerar historiska sminktrender märker att det är ganska lite som förändras, i det längre loppet. Röda läppar har varit utmärkande för japanska geishor och för överklasskvinnorna i den tidiga renässansens Italien. I Kina målade de högre samhällsklasserna naglarna redan 3000 år före Kristus.
Länge var sminkets främsta syfte, åtminstone i Europa och västvärlden, att få huden att se vitare ut. Fram till 1900-talet var solbränd hy ett tecken på att man arbetade utomhus, och alltså tillhörde de lägre samhällsklasserna. Ju blekare, desto rikare och finare, var mantrat. Det är först nyligen som hudprodukter tillkommit för den som eftersträvar en annan färg i ansiktet.